Spurten om 2:a-platsen. Erik Svensson och Micke Johansson steker på linjecyklar i bakgrunden i Trek- och CykelCity-kläder.

Med tillstånd från fotograf Andreas Joakimson kommer här några av hans bilder från Landsjön Runt i söndags.

Förresten 1: Ett steg närmare en skidtunnel i Höör, artikel i Skånskan.
Förresten 2: Stanislav ”Standa” Rezac fyllde 40 år igår. Grattis! Jag gjorde många spännande intervjuer med honom i höstas i Ramsau och i vintras på Swix Ski Classics, en blandning av engelska, tyska och tjeckiska.

Daniel Olsson spurtslår Rickard Bergengren i den klassiska tävlingen

Spurtslår dig i vanlig ordning Philip

Kingen Westman

Jag ska inte cykla Lidingöloppet MTB idag. Det var var att vilseleda Martin Josefsson lite grann. Vi hade svensexa för honom igår. Det blev en rolig och trevlig heldag från sju på morgonen till efter midnatt. Bland annat fick Martin byta om och åka rullskidor i Landvetters ankomsthall, handla på City Cross med rullskidor, träna simhopp i märkliga badkläder, spela Frisbeegolf och springa Sjömarksloppet med egna ”stationer”. Sedan avslutades det hela med mitt första besök på utestället X&Y. Martin var i högform och vi njöt av att Basic Elements förgyllde denna 90-talsafton.

Jag tog några bilder i samband med Sjömarksloppet, men kameran är kvar i Kalle Larssons lägenhet i stan så jag får lägga upp några foton ikväll eller i morgon istället.

Minutvolymen blir mindre
Stefan Storvall heter en finländare som har en skidblogg jag kommer över ibland. För några dagar sedan skickade Rickard Bergengren en länk som handlade om tröghet på rullskidor. I tidningen ”Hiihto” analyserade man de finska herrarnas misslyckade säsong och det nämndes att för mycket träning på tröga rullskidor var en del av förklaringen.

Jag själv är en stor förespråkare av att åka på olika rullmotstånd, allt från tävlingshjul till 4:or. Visst kan man bli lite seg av för många timmar på tröghjul, men 4:or bygger de facto riktigt bra styrka under konditionsträning. Tittar man på medelhastigheter och terräng så känns 3:or helt klart det som ligger närmast vinterföre (2:or motsvar kanske blixtföre och 4:or extremt kärv snö eller extremt blöt snö, 3:or ”normalt” vinterföre).

Mina rullskidor med trögrullande hjul (4:or) i mammas hemmagjorda rullskidväska med hemliga politiska budskap från min tid i Ung Vänster för tio år sedan.

Det som finländaren Stefan Storvall refererar till i sin blogg är en dimension som jag aldrig tänkt på tidigare. Forskaren Ilkka Heinonen menar att träningens produktivitet försämras med för tröga/långsamma rullskidor : ”Pulsen är hög och det kan ge en felaktig bild av att träningen utvecklar hjärtat. Det som händer är det motsatta. Hjärtats minutvolym blir betydligt mindre än vid samma pulsfrekvens om träningen görs i lättare terräng eller med lättare motstånd men istället avslappnat hårt”.

Vidare skriver Stefan Storvall så här i en kommentar: ”Med tungt motstånd betyder det att hjärtat arbetar hårt för att trycka ut blodet till musklerna och förhållandevis mindre mängd kommer tillbaka till hjärtat. Hjärtats väggar blir tjockare men volymen utvecklas inte vilket gör att den volym blod som hjärtat kan pumpa ut inte blir större (minutvolymen). Muskulärt har tröga skidor effekt men på bekostnad av cirkulationsorganens utveckling. Löpning fungerar precis tvärtemot då musklerna slappnar av i varje steg och hjälper till att pumpa tillbaka blodet till hjärtat och lungorna för att syresättas. Källa bl.a. Heinonen i Hiihto-lehti.”

Om det stämmer eller ej vet jag inte, men det är intressant!

Jag fick några mejl efter mitt blogginlägg om den finska studien som menade att det blir lägre slagvolym och lägre minutvolym vid en given hjärtfrekvens vid rullskidåkning på tröghjul, och därför potentiellt ”sämre” träning (härligt tungläst öppningsmening).

StaffanStaven kolfiber

Jag påpeka att jag inte ogillar tröghjul, tvärtom. Jag är en stor förespråkare att lägga mycket rullskidsträning på 3:or och 4:or. När jag gick från en 133:e-plats i Vasan 2010 till en 52:a-plats året efter så ägnade jag en stor del av sommaren till att staka på Eagles 4:or, både distans och intervall. Det byggde riktigt bra överkroppsstyrka, samtidigt som det tränade konditionen. Detta växlade jag med att vissa pass köra snabbrullat. Idag åker jag nog en bit över hälften av rullskidspassen på 3:or eller 4:or.

Se upp för skador
4:or passar inte alla (passar främst de som behöver bygga överkroppsstyrka), men de flesta. Därför rekommenderar jag också mina adepter att köra på 3:or eller 4:or, beroende på träningstillstånd. Det man måste se upp med är armbågarna, det vet jag av empirisk erfarenhet. Nu åker jag alltid med StaffanStaven för skonsam dämpning.

Just det, jag fick ett mejl av ”artikelnörden” Mattias Nilsson på Dala Sports Academy, som nämnde en studie där man testat en rad parametrar på skidåkare som åkte med olika rullmotstånd. Men där hade man i stort sätt inte hittat några skillnader på den kardiovaskulära, om jag förstod det utrikiska abstraktet rätt. Intressant ämne som lär bli återbesökt. I väntan på ”svar” fortsätter jag på mina tröghjul.

Erik von Essen, gårdagens Mr. BBQ.

Nu är vårt första helgläger med klubben avslutat. Träningen blev ungefär så här:

- Lördag förmiddag: 1:45 h ”A1″ stakning (råkade dock bli ett stakrace på en kvart upp till Hössna från Kroken). Jag hade 3:or.
- Lördag eftermiddag: 2 h med löpning och sexkamp i stafettform: rulla tunna, kort skidgång med stensäck, kort sprint på alla fyra, plankan så länge som möjligt och två gånger skidgång uppför liftrännan i Ulricehamns slalombacke. Det sistnämnda var en mjölksyrafest utan dess like.
- Söndag förmiddag: Backintervaller rullskidor K i Ulricehamn på 2:or med vila i bilar ner, totalt 35 min A3

Marcus Johansson ställde ut med klungans häftigaste skidskor, designade av Philip Askeroth

Min form känns märkligt nog väldigt bra. Den här veckan med Vasalöparen har varit otroligt tuff och det har ibland blivit 13 timmar framför datorn och 5 timmars sömn, men jag har precis som de två föregående veckorna kört 10 timmars träning inklusive 5 intensitetspass.

Det verkar ha gjort gott, för det var bara snygge-Marcus som kunde utmana mig i stakbacken på distanspasset och på de klassiska backintervallerna idag. Vi var jämna båda gångerna, jag drog mest men han spurtade enkelt ned mig. På skidgången var jag klart först (liftrännan upp på 2.59 min) och plankan ”vann” jag genom att med bra teknik stå i 6 minuter (tvåan gick ned efter 5.42 min och sedan tyckte jag det räckte med 6 min…).

Jag köpte en lagkaptensbindel på Team Sportia som jag hade runt armen i helgen

Svenska lopp i vinter
Vi var ca 15 personer i helgen och alla är supertaggade. Islänningarna Brynjar och Saevar var också med, de satsar mot OS i vinter. Förutom några helgläger kommer Ulricehamns IF även att ha ledare på lägren i Torsby i aug, Ramsau sep/okt och Bruksvallarna nov. Dessutom blir det en rejäl satsning med dricka-, stav- och vallaservice på svenska långlopp (främst Västergötland och Dalarna). Alltså inga utlandslopp för mig i vinter, till min stora glädje! Den tid jag är borta från familjen vill jag ska vara så bra som möjligt för min skidsatsning, och då tror jag lägerdagar gör bättre för min Vasaloppssatsning än utlandslopp. Att vara borta från Ida och Astrid fyra dygn vid fem tillfällen som jag var vinter, utöver höstens läger, var inte endast kul. Jätteskönt att slippa det. Möjligtvis åker jag ett Norgelopp på våren.

Klubben har fixat det skitbra och stort tack till sportchef Martin Henricson för fantastiskt engagemang i helgen med Erik von Essen vid sin högra hand.

Med i helgen var förutom nämnda namn även Mattias Karlsson, Amy Rankka, Johan Nyman, Pontus Rygh, Z, Martin Gotting, Stefan Palm, Jesper Nilsson och ledare Lars Karlsson.

Det här blir bra!

Martin Henricson till vänster. Foto: Johan Nyman.

Den vite överkroppen vann tennismatchen med 6-0

Golf-Rickard

I lördags kväll kom Ida, Astrid och jag hem från två helt underbara dagar hos Rickard Bergengren och hans familj på Hjularöd i Eslövs kommun i Skåne. Vi blev fantastiskt bra omhändertagna av Rickards gästvänliga familj och det var kul att få se hela godset med slott, svinproduktion och växtodling.

Vi fick även till totalt knappt 5 timmars träning. Dag 1 lugn rullskidåkning på de fina vägarna i området och på eftermiddagen löpning (för mig med Astrid i vagnen), där Rickard fick släppa när hans gasell till mamma satte upp farten. Annika är född 1961 och gick in som 75:a i årets Vasaloppet på tiden 5:58:38! Hatten av!

Tennisspelet fanns kvar
Andra dagen körde vi lite rullskidsintervaller i den beryktade Harlösabacken, som faktiskt steg rätt bra, kanske 50 höjdmeter. Jag på 4:or, Rickard på 3:or och hans föräldrar på 2:or. Jag är för närvarande i toppform och var ganska bra bit före Rickard. Direkt efteråt tog vi en tennismatch, och jag tror faktiskt på allvar att det var första gången jag höll i ett tennisrack på denna sida millennieskiftet. Men min pappa tillhörde juniorlandslaget när det begav sig och jag själv tävlade fram till jag var 14 år, så gamla takter satt i. Med säkra, stenhårda förstaservar och en forehand som kunde döda nollade jag Rickard: 6-0. Han hade dock ett par gamebollar och ser fram emot revansch i Borås 7 juni. Då blir det grus istället för hardcourt. På eftermiddagen blev det en mycket kort jogg med barnvagnen innan vi åkte hem.

Skid-Rickard

Det blev som sagt en jättetrevlig helg och det bästa var att få träffa och prata med hela Rickards familj (förutom mellansystern som inte var hemma). Både Ida och jag gillar generationsöverskridande umgänge, det berikar verkligen samtalen! Stort tack familjen Bergengren för trevligt sällskap och god och mat och dryck!

Hjularöd där familjen Bergengren bor. Sagolikt vackert både ut- och invändigt.

Här ligger svärfars maskinpark i lä

Rickard och jag i tempodräkter på tröghjul, Hans och Annika på tvåor

Hunden Maja löptränar på samma grusvägar som Rickard

Rickard försökte förgäves med sin forehand.

1. Det har varit rullskidstävlingar i Sollefteå i helgen. Arrangören verkar försöka slå världsrekord i svåråtkomliga resultatlistor, så min nyfikenhet ledde till att jag ringde Sveriges Mr. Rullskidor Tobias Westman i morse. Han gav en halvtimmes rapport om det mesta och dessa resultat från herrklassen fick jag ur honom:
   Dag 1, 5 * 4,5 km F på rullskidbanan
   1) Anders Svanebo
   2) Tobias Westman (1 s efter)
   3) Robin Norum
   Backrace ca 4 km
   1) Robin Norum
   2) Erik Silver
   3) Marcus Johansson
   4) Philip Askeroth
   5) Tobias Westman
   (Svanebo var tvungen att jobba och ställde inte upp)

2. Jag och Oscar Bergenholtz

   Astrid hade sitt andra 1-årskalas på fyra dagar igår med 22 gäster hemma oss. Efter försvarliga mängder tårta, kakor och bullar gav jag mig ut och stakade på 3 mil med Oscar Bergenholtz. Bra fart på den killen. Det var tidvis högt tempo, men det var inte förrän jag stötte i roten av backen mellan Sandhult och Bredared som han flög av. I de korta branta backarna var t o m Oscar aningen före. Bra Oscar! Erik Thiberg var med delar av turen på sin kaxigt sexiga retro-MTB. Detta var avslutningen på en bra träningsvecka, som för 5:e veckan i rad innehöll ca 10 timmars träning med relativt mycket intensitet.

3. Vill du utmana Petter Northug och Alexander Legkov i bänkpress? Detta gick nyligen att läsa på sweski.com: Sedan följde bänkpress med 60 kilo på stången och flest gånger upp vann. Legkov började och grejade 25 repetitioner. Northug hejades på av en stor publik, men stannade vid 24 och därmed blev det Alexander Legkov som stack av med segern.
4. Framtidens träning, fast med rullskidor? Läs mer här. Jag vet att Westman också experimenterade med fallskärm i sin träning för typ 10 år sedan.

Idas syster Erika bor i Helsingborg och brukar reta mig för min lokalpatriotism. Denna bild messade hon till mig för ett tag sedan…

Jag kom igång och tränade lugnt några dagar, men nu har halsontet kommit tillbaka. Nuförtiden blir jag inte lika frustrerad av träningsavbrott som förr, men nu när jag både kommer att missa Salomon Trail Tour i morgon och förmodligen även rullskidtävlingen King of the Hill på söndag blir jag faktiskt lite förbannad. 21 km terränglöpning hade varit kul, jag såg verkligen fram emot min premiär i Salomon Trail Tour. Och i King of the Hill blev jag 3:a förra året, så det hade också varit en höjdare.

Det har varit mycket sjukdomar senaste året. I oktober 2012 till januari 2013 var jag sjuk i fyra omgångar (23 sjukdagar), sedan en sväng vid Birken i mars och så nu igen i juni. Det är på tok för mycket. Ofta är det bara halsont, men jag tycker inte man ska träna med halsont även ifall man känner sig bra i övrigt. (Har man dock varit sjuk 4-5 dagar och bara har en rinnande näsa kvar tycker jag det är OK att träna lätt.)

…och fick detta i svar av mig.

Tidigare var jag friskheten själv. Fram till förra året hade jag missat typ tre tävlingar på 17 år och var motståndskraftens man. Ingen idrottare höll sig så frisk som mig. Nu är det precis tvärtom. Vad beror det på? Självklart spelar hus- och familjelivet och min obefintliga tid för återhämtning en viss roll, men jag funderar även på om jag ska ändra träningsupplägg med hänsyn till immunförsvaret (och kanske till och med börja käka kosttillskott?).

För att kunna hålla jämna steg med de som satsar helhjärtat på skidåkningen har jag börjat köra mer kvalitet nu när jag tränar färre antal timmar. Hela maj körde jag fem tuffa intervallpass/testlopp per vecka. Det var stora anaeroba inslag och visst gav det en enorm formtoppning och grym träningseffekt. I maj var jag nog totalt sätt i bättre konditions- och styrkeform än någonsin tidigare. Men all intensitetsträning gör också kanske kroppen ganska skör.

När jag blir frisk kommer jag nog satsa lite mer på lugnare träning och kanske lite längre intervaller. Självklart blir det en del maxinsatser på intervaller och testlopp, men eventuellt blir en del pass på t ex 8*3 min ersatta med 4*10 min med lite lägre puls.

Jag hade med fallskärmen (http://www.joytraining.se/products/parachuterun) på långpasset igår. Dels för att testa på platten och uppför, dels för att ha som broms nedför Hallandsåsen. Den funkade väl sådär, men ett kul inslag i träning. Vill man ha motstånd är det bättre att satsa på tröghjul. Jag tror fallskärmen lämpar sig bäst för olika spurter och drills genom löpning.

Det går riktigt bra med träningen nu. Formen är på topp och de träningspass jag genomför är bra. Det beror förmodligen på att jag har jobbat lite mindre de senaste veckorna. Då brukar återhämtningen vara bättre, sinnet vara på rätt plats och ”kroppen svarar bra på träningen”, som floskeln så fint stavas.

Så här ser min mamma och min syster ut kl 06.42 på midsommardagens morgon.

Jag skrev nyligen att jag inte hade tränat mer 12 timmar någon vecka sedan jag var i Ramsau i oktober förra året. Förra veckan lyckades jag logga hela 16 timmar. Visserligen var sex av timmarna cykel (läs här vad Jimmie Johnsson tycker om cykelträning på svenska vägar), men det var mestadels kuperat och/eller hårt när det cyklades. Det gör att pulsen varierar fint, överkroppen aktiveras och styrkeinslagen i både över- och underkropp blir större än att att cykla på platten. Cykling är bra skidåkarträning i den formen enligt mig.

Gym idag
I övrigt var det äntligen många jättebra och givande pass på främst rullskidor och SkiErg. Löpturen på 2 mil på hårt underlag visade sig dock vara långt för min kroniska löpskada, det gör fortfarande rejält ont i rumpan nu två dagar efteråt.

Idag kommer Marcus Wadell på XCC Ulricehamn för att gymma i min atletklubb. Då ska vi gå igenom våra midsommarhelger grundligt.

Läs min träningsdagbok på Funbeat här.

Jag gillar kartor. När Ida och jag var hos Madde och Parkhagen för ett par veckor sedan blev jag blixtkär i deras tapet i form av en karta. Den vill jag ha på mitt kontor. Kartor är mysiga. Det är dock oklart vad de har med stötförningsintervaller att göra.

På lördag ska jag köra den första upplagan av Stockholm Rollerski, 47 km K. Det ska bli jättekul och spännande. Jag kör loppet för att tävla själv, men även som journalist och Vasaloppscoach känns det viktigt att vara med och uppleva samma saker som min läsare och adepter upplever. Det bidrar förhoppningsvis till att jag kan göra ett bättre jobb!

Så här såg det ut på en rullskidtävling på Kransmossen 17 november 2000. Bakom mig står Erik Sandgren från Mullsjö. Klicka på bilden för att se nostalgin i större format.

Jag ska villigt erkänna att jag har gått in lite grann för loppet. Dels genom att åka lite mer klassisk rullskidåkning än vanligt, dels genom lite fler pass på 2:or (som är rullmotståndet som gäller på lördag) än vanligt. I måndags körde jag även lite ”stötförningsintervaller”, som jag själv har döpt det till. Stötförning är en term med negativ klang inom cykelsporten som betyder att en person förstör en lagtempokörning genom att väsentligt öka farten när hen går upp för att dra, istället för att hålla jämn och fin fart.

Passet i måndags var visserligen på tröghjul, men det kändes ändå ganska tävlingslikt. Jag på 4:or och min eminente sparringpartner Per Löwendahl på 3:or. Vi körde 3 st flacka 10 min-intervaller och på sista intervallen körde jag en ”spurt” på ca 20 s varje gång jag gick upp och drog. Jag tycker det simulerar tävlingssituation bra, då man måste svara på attacker eller stöta ikapp klungor eller utbrytare. Jobbigt var det i alla fall. I slutet av intervallen var jag helt slut och när vi passerade Henrikssons Cykel fick jag släppa Per och redan vid min fars arbetsplats SP hade han fått en stor lucka. Tack Per, varje vecka skänker du mig ny trötthet.

Efter det passet var jag som ett sänke i ett par dagar, men nu känns det bättre. Orosmomentet inför lördag är inte formen, utan alla dess trånga cykelbanor och skarpa svängar. Inte min melodi. Annars tror jag det kommer att gå bra!

Herrarnas prispall

Ida tog ett gäng bilder igår på Stockholm Rollerski. Använd gärna på Facebook, bloggar etc, men hänvisa alltid med KLICKBAR länk till denna blogg.
Resultat finns här

Stefan Palm visar mellan tummen och pekfingret hur lite jag var före honom i den avgörande spurten uppför den sista backen till vårt hus. I bakgrunden syns grannen Mickes hus.

Efter att jag känt mig som ett varit ett vrak i början av veckan kan jag åter gå utan rullator. Helgens två tuffa och långa tävlingar, som gick otroligt bra, tog hårt. Träningsvärken i rygg, framsida lår och vader från stakningen och terränglöpningen var brutal. Lite goa blåsor i händer och fötter på det och jag kände mig inte direkt pigg och fräsch. Veckans längsta pass fram till igår var på 40 minuter.

Stefan Palm när vi cyklade en sväng förra året

Men den bröts sviten när min klubbkompis i Ulricehamns IF Stefan Palm kom och hälsade på för en 3 timmar lång staktur på 3:or. Stefan började åka skidor för ca 4 år sedan och är nu som 43-åring ständigt på uppgång. Han han klättrar stadigt i resultatlistorna (de få tävlingar han kör) och blev 216:e i årets Vasalopp.

”Fusk med SkiErg”
För att hålla en hög nivå som 43-åring utan skidbakgrund krävs en del träning. Med sina 15-20 h per vecka och ofta bara ett pass om dagen så kan den med matematiska kunskaper räkna ut att 3 h-pass inte är någon ovanlighet för Stefan. Han är urstark, betydligt bättre än förra året. Intervaller kör han nästan uteslutande på sin nya SkiErg, som Stefan själv tycker är fusk. Han tycker helt enkelt att syreupptagningsträningen i kombination med den grennära styrketräningen är överlägsen det mesta.

Passet igår blev i alla fall jobbigt för mig. Vi höll 18.4 km/h i snitt på 3:or, vilket är relativt snabbt för ett ganska kuperat distanspass på 55 km. Även i fall jag tyckte att vi tog det lugnt så ville överkroppen ha något mer än bara vatten som fanns i vätskebälte, men det fanns inte.

Stefan är en person som reflekterar över det mesta här i livet, vilket gör honom till fantastiskt bra träningskompis. Välkommen tillbaks Stefan, vi kör 5 timmar på 4:or på grusväg nästa gång!

Monark 828E Aktivitus Special. Han, roddmaskinen och SkiErgen är bröder och bor i källaren.

323 watt i snitt i 10 minuter
För att fullända dagen som i vanlig ordning bestod av tvära kast mellan datajobb och träning hade jag även bokat in en styrkedejt med Marcus Wadell. Det blev i som brukligt lyftande i min atletklubb i källaren, med skillnaden att jag förlängde uppvärmningen. Efter 10 min lugnt på Monarken så fick jag för mig att köra en tröskelintervall på 10 min. Det blev lite kalsongskott och efter två minuter stumnade jag lite, men sedan höll jag jämnt. 323 watt blev det i snitt. Det hade jag nog inte orkat så länge till. Jag har en del att jobba på där. Skitkul med watt hur som helst!

Jag och Per Löwendahl vid foten av Tullenbacken. Det var våldsamt varmt i långa tights idag, men vad gör man inte som pryltestare! Triac 2.0 är för övrigt vansinnigt styv, stor skillnad mot 1.0.

Per Löwendahls semester är slut, vilket är goda nyheter för mig. Det innebär nämligen att vi återigen kommer att köra rullskidsintervaller en gång i veckan i Borås. Han bor i Göteborg och jobbar i Borås, så vi kan träna tillsammans direkt efter att han har slutat vid kl 16.30. Det passar mig utmärkt, så jag kan vara hemma redan typ kl. 17.45. Många gemensamma träningar inom olika konditionsidrotter är kl 18, alltså mitt i middagstid. Jag får nog vänta tills Astrid eventuellt själv följer med på dessa aktiviteter innan jag regelbundet tränar på dessa tider igen.

Hur tänkte det här företaget lansera snygga kläder i Sverige? Saxat från Sportfack

Hur som helst är Per Löwendahl en perfekt sparringpartner. Vi pratar aldrig i telefon mellan träningspassen, så idag när vi inte hade sett varandra på över en månad blev uppvärmningen längre än vanligt. Per är Norgeromantiker (älskar allt som har med Norge att göra, kör norska skidlopp och drar med familjen på semestrar i Norge), så jag kunde impa lite genom att ha varit i vårt västra grannland förra veckan.

Tullenbacken går svagt uppför hela vägen och det blir ungefär 70 procent stakning med frånskjut och 30 procent diagonalåkning när jag som igår körde med Elpex-4:or. Jag satte nytt pers med 3.01 min i snitt, Per var i snitt 2 s efter på sina Elpex-3:or.

Gästbloggaren Johan Palmér uppmanar härmed läsarna att tippa rullskidstävlingen Jönköping Open Rollerski på lördag. Anmälningslista finns här.

På lördag är det dags för sprudlande fartfest när sverigeeliten på rullskidor bjuder in till föreställning. Med lite lätt överdrift kan man säga att det är det häftigaste som hänt runt Rådhusparken sen danskar och svenskar 1439 kom fram till att avsätta polacken Erik av Pommern.

Karl-Johan Westberg vid SM i Halmstad i juli

Hur som helst så är det hög tid att tippa pallen så här några dagar innan. Eftersom spåkulan är slängd på tippen efter otaliga fall av falska förhoppningar så fick ja göra som jag gjort hundra gånger tidigare när jag misat miljonerna på V75, nämligen ta till badkaret. Jag tappar upp vattnet och häller i min hink badankor och låter racet börja. Efter ett herrans kacklande innan start så fick ja till slut iväg fältet. Dom radade upp sig på ett långt led direkt  vilket tyder på ett våldsamt tempo.

Längst fram kunde man se Ski Team Syd-åkarna borra för glatta livet. Duon Westberg/Johansson höll tempot upp första varvet innan tätklungan var fastställd. Farten exploderade strax innan första spurtpriset som vanns av Westberg. Duon fortsätter dunka på och åkare efter åkare ställs av i kvällssolen. Andra spurtpriset tar Marcus ohotad och sista kvarten består av motiverad hård förning av duon Westberg/Johansson men Westman är listig som en räv och högst maxfart är det som vinner en långspurt på Jönköpings gator och att gå ifrån på en platt bana kräver också hög maxfart eller Pro på promenad genom avspärrningar men låt oss hoppas att rå styrka och hjärta får avgöra.

Mitt tips inför Jönköping Open Rollerski 2013.
1:a Tobias Westman
2:a Marcus Johansson
3:a Karl-Johan Westberg

Lämna ditt tips i kommentatorsfältet och låt uppsnackat börja. Den som sätter alla 3 rätt ska få min gula Blodomlopps-t-shirt. Vi syns i Vättern efter loppet!

/Johan Palmér – Anktipsare.

Bakhal rullskida, Challenger Ski

Jag har jobbat med en artikel om ”bakhala rullskidor” igår och idag. Den växer ohämmat. Det är främst Dynagrip och Challenger Ski som texten kommer att handla om. På Mittuniversitetets hemsida finns två filmer om Challenger Ski. Jag har bara sett den korta där man åker på den bakhala skidan, hela föredraget på 30 min får bli vid nästa SkiErg-pass. Ida har däremot på uppdrag av Firma Erik Wickström intervjuat den där doktoranden Mats Ainegren i Östersund.

Föredrag av Mats Ainegren om bakhal rullskida: http://vimeo.com/42192614
Kort film: http://vimeo.com/42197785

Per Orestig (spana in ”hans” nya stavmärke Cippus här, kolfiberstavar som även kan egendesignas för att matcha klubbkläder) mejlade mig två bilder från Jönköping Open Rollerski igår. Den översta visar hur lite Karl-Johan Westberg slog Tobias Westman med efter 55 min åkning på den centrala 2,2 km-banan. På den undre ser man att jag minsann slog Peter ”Påsen” Arnesson, som tog ett par individuella guld vid skidorienterings-VM i vintras.

Överhuvudtaget var det ett imponerande startfält, top 20-fältet var helt klart i klass med en Sverigecuptävling på rullskidor.

Karl-Johan Westberg (till höger) vinner över Tobias Westman. TIll vänster i bild trean snygge-Marcus, som sägs ha stängts lite på upploppet. Annars hade det kanske blivit ny UIF-seger! I Birkenstock-tofflor ser vi min gamle skidgymnasiekompis Linus Davidsson, som sägs ha sprungit på en bra tid runt Munksjön när han pluggade till lärare i Jönköping.

Jag går i mål nöjd i tempodräkt i Jönköping Open Rollerski. Bakom syns Peter Arnesson.

Min adept Pierre Björkli var på plats i Jönköping igår och tog några bilder som han gentilt delar med sig av.

Herrstarten Jönköping Open Rollerski

Damstarten Jönköping Open Rollerski

Jag

Hugo Tärning, Falköping AIK SK

Fia Jobs från Ski Team Skåne i vitt linné

Patrik Johansson från IFK Skövde SK först i grön linné

Fia Jobs, Skånes Seraina Boner

I lördags kväll åkte jag för första gången i mitt liv ett ”GP-lopp” på rullskidor i Sverige. 45 min + 2 varv på en 2,2 km lång bana stod på programmet i Jönköping Open Rollerski. Med klassiska tävlingsrullskidor. Startfältet var riktigt bra med många duktiga skidåkare och rullskidsspecialister. Av de som tävlar för Götalandsklubbar var de få som saknades bland eliten.

Jag har varit i riktigt bra form ända sedan i april då jag frisknade till från en katastrofal skidsäsong fylld med sjukdomar och skador. Även i lördags var formen på topp. Platta, snabba rullskidslopp på tävlingshjul är verkligen inte min kopp av te, det är inte riktigt samma sak som skidåkning på snö. Exempelvis blev jag 16:e man på distriktstävlingen Rollsborundan i november 2010, för att sedan vara före alla utom två i det fälten i Vasaloppet fem månader senare (nu är jag dock en bättre rullskidsåkare).

Daniel Abrahamsson, mitt resesällskap. För övrigt pajade även vår franska finess vänsterblinkers på väg till Jönköping. Den bilen slutar aldrig förvåna.

Ville ha mindre klunga
Med det i bakhuvud är jag mer än nöjd med min 8:e-plats i lördags. Inte minst på hur loppet såg ut. I början var vi en gigantisk klunga, då det är svårt att gå ifrån när det går i nästan 30 km/h i snittt (då är luftmotståndet betydande). Jag visste från början att det skulle bli klungspurt och att jag inte skulle ha en chans mot fartkanonerna. Därför var jag väldigt sugen på att minska klungan från låt sig 30 till 10 personer.

Så redan tidigt i loppet började jag gå upp och köra maxryck på 30-60 s och gjorde det ungefär var 5:e minut hela loppet. Det tog på krafterna, men jag lyckades med det jag ville, nämligen att minska klungan. Dessutom tycker lopp blir roligare på det sättet, istället för att mysa i en klunga hela vägen. Tyvärr var det få som hade samma ”dra hårt”-vilja som mig, så ofta gick det i sällskapsfart. Lite märkligt kan jag tycka, det finns fler än mig som saknar spurt. Att de spurtstarka väljer att spara på sig förstår jag däremot till fullo.

Martin Eckervad, tävlingsledare. Hatten av för ett fantastiskt jobb.

När det drog ihop sig blev det som väntat en kamp blev de tre fartdårarna Westberg, Westman och snygge-Marcus, där Hillaredssonen Karl-Johan Westberg vann med ungefär en iPhone-längd.

Resultat Jönköping Open Rollerski, top 15 (hel lista här):
1 100 Karl-Johan Westberg Borås SK
2 117 Tobias Westman IK Stern
3 104 Marcus Johansson Ulricehamns IF
4 114 Viktor Hansson Garphyttans IF
5 106 Emil Ekman Ulricehamns IF
6 102 Patrik Johansson IFK Skövde
7 103 Markus Jönsson Tranemo IF
8 101 Erik Wickström Ulricehamns IF
9 110 Peter Arnesson IF Hallby SOK
10 115 Philip Askeroth IK Stern
11 137 Jesper Brofjärd Borås SK
12 116 Jesper Arnesson Borås SK
13 109 Andreas Svensson Ulricehamns IF
14 124 Lars Ericsson Målerås If
15 105 Carl Olander IK Stern

”Erik Wickström leder klungan ut på ännu ett varv.” Ytterligare en bild från Jönköping Open Rollerski. Foto: jonkopingopen.wordpress.com

Vi började med inskolningen på dagis för ett par veckor sedan, så jag väntar med spänning på vad som ska komma först: halsont, feber eller hosta. Montessoriförskolan Pyramiden i botten av Tullenbacken verkar i alla fall vara ett toppenställe bra personal och små barngrupper. Nio barn är det i Astrids grupp. Även föräldrarna verkar trevliga, även om jag inte träffat de så mycket än.

En av papporna är John Vikmans bror Oskar Hane, han träffade jag för första gången idag och självklart blev det mycket snack om Madshus och Proski, som är två av de många märkena John har agenturen för genom företaget Sportwin i Karlstad. Oskar har ett datanördsföretag, är två år äldre än mig och har gått skidgymnasiet i Torsby back in the days. Han blev 1340:e man i Vasaloppet förra året, men jag har tänkt att skrämma ut han på lite rullskidsturer i höst så att det blir tresiffrigt till vintern.

Resultat Alliansloppet 2013 finns här.

Oscar Bergenholtz gjorde sitt livs bästa rullskidslopp igår

Vilken folkfest det var i Trollhättan igår! Med cirka 500 startande i 48 km-klassen blev det nog Sveriges genom tidernas största rullskidstävling, och kanske till och med världens största?

Jag har som jag nyligen skrev haft en vår och sommar med mycket bra form. Igår kände jag dock tydligt av min segdragna förkylning och jag hade inte den rätta kraften. Men utifrån förutsättningarna är jag nöjd med loppet och tyckte att jag genomförde det så bra jag kunde.

Jag stod i första led på låneskidor från Swenor med 2:or i rullmotstånd, vilket alla de 50 främst seedade fick ha. Startfältet var galet bra. Exempelvis stod sju av de tio bästa i vinterns Vasalopp på startlinjen. Överhuvudtaget kändes det som större delen av långloppsvärldseliten var samlade, med åkare från bland annat Team Xtra Personell, Team Coop och Team Skigo. Det vara bara Team LeasePlan Go (tidigare Team United Bakeries) som saknades. Kul att Magnus Larsson och de andra på Alliansloppet lyckas göra arrangemanget så bra att både elit och bredd prioriterar tävlingen!

Tack Micke för eminent drickalangning

Loppet från start till mål
Loppet var 48 km och gick 3 varv på en 16 km-bana. Tävlingen inleddes med banans längsta backe och där gick det förvånansvärt långsamt. Det bildades ändå en tätklunga på cirka 50 personer där jag var med. Sedan tyckte jag det gick rätt fort hela tiden. Vid 8 km kom ett litet ryck och jag fick en lucka på ett tiotal meter framåt som det tog ett tag att täppa till. Jag kom ikapp och låg med i klungan igen, men vid Miobacken vid 10 km ökades farten igen och då blev jag ifrånåkt. Inga ursäkter, jag var helt enkelt får dålig för dagen. Avställd. Avflugen.

Tack Erik för eminent drickalangning

Från 10 km till 20 km åkte jag i en grupp med tre ryssar där vi växeldrog ganska jämnt. Sedan kom Erik Melin Söderström (30:e i årets Vasalopp) ikapp. Han hade brutit en stav. Då splittrades vår lilla grupp efter som min namne höll en jäkla fart. Från 20 km till 36 km åkte med Erik, en norrman och en ryss, där Erik drog överlägset mest. Vi körde ikapp Robin Bryntesson vid varvningen och vid 36 km orkade jag inte längre hänga på Brynte och Erik. Från 36 km och in i mål växeldrog jag och ryssen med en norrman i släptåg, som ställde av oss med 500 meter kvar. Jag spurtslog dock ryssen, samt även en annan ryss som vi kommit ikapp. Jag har börjat lära mig att spurta, kul! Den ena av ryssarna blev 8:a på en världscuptävling för några år sedan, den andre blev 8:a i Jizerska i vintras. Som sagt, startfältet var bra. Jag blev 36:a (i resultatlistan står det felaktigt att ena ryssen var före mig). Tiden blev 1:50:51 vilket ger en snittfart på 26.09 km/h (2.18 min/km).

Bättre i Stockholm
I Sverigecupen sista helgen i juni på motsvarande bana var jag 3:a ca 5 min efter Robin Norum och Marcus Johansson, samt 7 min före damvinnaren Annika Löfström och 9 min före damtvåan Sandra Hansson. Igår var jag 7 min efter Johansson/Norum, samt 3 min före Sandra och 5 min före Löfström. Jag åkte nog ungefär 2 min bättre i Stockholm än Alliansloppet, men det är naturligtvis väldigt svårt att säga. Hur som helst känner jag mig ganska nöjd trots allt med gårdagen.

Anders Svanebo lånade min reservstav, men spetsen höll inte. Förlåt. Rullskidsholkar även på reservstavarna nästa gång.

Oscar Bergenholtz imponerade
Banketten på kvällen blev enligt säkra källor livad. Men Oscar Bergenholtz och jag åkte hem nästan direkt efter målgång, för att jag skulle gå på Olle Häggdahls svensexa. Oscar gjorde för övrigt en fantastiskt bra insats med en 90:e-plats på 2:00:37. Han tränar bara i snitt knappt 20 timmar i månaden, men det är till väldigt största delen den mest grennära träningen – rullskidor klassiskt.

Det var trevligt att prata alla man känner både före och efter loppet och återigen: JÄTTEKUL alla ni jag inte träffat tidigare som kommer fram och tackar för en bra blogg. Det värmer. Ursäkta att jag kan verka lite stressad ibland vid tävlingar, men ni betyder mycket!

FAQ
Varför åkte inte Tobias Westman? Han var seedad och vägrade att åka på Swenors låneskidor, eftersom det enligt honom själv hade varit kontraktsbrott mot Eagle Sport, som han har agenturen för i Sverige.
Varför bröt Anders Svanebo? Han bröt staven en gång, fick en ny stav (min reservstav faktiskt), men bröt spetsen på den. Jag hade inte bytt till rullskidstruga, skidtrugor metall är oftast inte lika hårda. Förlåt Anders.
Varför bröt Stansislav Rezac? Han bröt staven.
Varför åkte Rickard Bergengren och Z inte bättre? Z bröt stavspetsen i startbacken och Rickard bröt staven senare i loppet.
Varför åkte inte Jerry Ahrlin bättre? Han åkte med sin sambo Laila.
Varför var inte Adam Steen anmäld? Oklart.

Sist men inte minst: stort grattis till min kompis och klubbkompis Marcus ”snygge-Marcus” Johansson, som blev 6:a igår och vann hela svenska cupen i rullskidor. Du är så jävla grym!

Oscar Bergenholtz tränar grennära

Jag lyckades återigen missa årets Höstrullen, rullskidstävlingen på banvallen mellan Ulricehamn och Borås. Denna gång var jag på en träningsdag med Skanska, andra år har jag varit i Ramsau. Nästa år…

Men även om jag inte var där vet jag hur det såg ut. Damallsvenskans hetaste rullskidstävlingsfilmsklippare har nämligen satt ihop en film. Läs mer på Johan Kanto och Ivan Hedlunds blogg.