Rex rullskidsspets med snabbkoppling

Rex rullskidsspets med snabbkoppling

Jag köpte (jodå, jag både köper, får och lånar prylar) Rex rullskidsspets med snabbkoppling på skåningen Håkan Huselius nätbutik i förra veckan. Ett pass har det bara blivit hittills, men de verkar lovande. Helt klart smart om man råkar bryta spetsen då man är långt hemifrån eller på tävling. Funkar också bra som extraspetsar på läger om man inte orkar vässa.

Pendeln försämrades dock en aning. De väger bara 3 gram mer än en vanlig spets, men det känns för den som är finlirare.

Hallands rullski 2013. Gustaf Pettersson före Z till vänster, jag till höger. Foto: Vinnalt Foto Halmstad.

Jag har verkligen övat upp min spurtförmåga i år. Först gjorde jag en fin avslutning i Landsjön Runt, sedan långspurtade jag ner Emil Ekman och Samuel Norlén i Stockholmski, sedan slog jag två ryssar med bl a topp 10-noteringar i världscupen vid Alliansloppet och nu i Hallands rullski tog jag både spurtpriset och spurtade ner Z vid mål.

Notera Marcus Thormés antika skejtskor. Foto: Vinnalt Foto Halmstad.

Kanske inga superstora skalper, men det ska tilläggas att jag alltid varit SÄMST på att spurta. Med råge. På skidgymnasiet, på skiduniversitetet, i Hallby, i Ulricehamn, överallt har alla kunnat ställa av mig hur lätt som helst på korta sträckor.

Men i år har det som sagt varit stor skillnad. Jag tror det främst beror på tre saker:

1) Jag kör alltid HELT max sista 300 m vid SkiErg-intervaller och -testlopp. Det innebär att jag har blivit ganska mentalt bra på att plocka ut det sista när man redan är väldigt trött.
2) Jag kör tränat mer styrka i år, och fokuserat mer på skidåkarmuskler. Jag har helt enkelt lite mer att trycka till med nu (även i fall jag fortfarande är fruktansvärt klen mot många duktiga stakåkare).
3) Jag har börjat introducera impulser i intervaller. Impulser innebär att man kör allt vad man orkar i 10-15 s för att sedan vila flera minuter innan nästa spurt. Detta en vanlig träningsmetod som forskades fram (förbättrar åkekonomin) av HC Holmberg för över ett decennium sedan. Vad jag vet kör de flesta detta i samband med lugna distanspass. Jag har istället börja göra det i samband med intervallpass. Så kör jag till exempel 3 st 8 min-intervaller stakning på platten i Viared så tokmaxar jag 15 stavtag vid två tillfällen på varje intervall, för att sedan övergå till normal intervallfart. Det känns som en bra simulering av klungkörning på långlopp då det ofta går ryckigt. Jag tror också att det har funkat för mig att öva upp spurten. Så nu är jag lite bättre än usel, som jag var tidigare.

Bilder i detta inlägg av Thomas Johansson, Vinnalt Foto Halmstad.

Funbeat-appen Vasaloppspass

Den sociala träningssidan Funbeat släpper inom några veckor en ny app. Det kommer att finnas några förprogrammerade intervallpass i appen och jag har fått den äran att designa två pass för skidåkare. Dessa träningspass kommer man endast åt om man går med i Vasalopps-gruppen på Funbeat.

Jag har även fått testa en betaversion av appen i veckan. Första intrycket är att den är både är snygg, bra och lättanvänd. Tyvärr har jag bara tränat cirka 2 timmar den här veckan, så jag har även fått köra vissa ”träningspass” i bilen. Det blev helt klart bra snitthastigheter på de intervallerna.

Som första person har jag fått tillåtelse att visa ett par skärmdumpar av appen. Det känns stort!

Rickard Bergengren, som sedan i måndags jobbar som VD-assistent på Abecita i Borås, skickade mig den här länken igår kväll: http://www.britishpathe.com/video/germany-roller-skis/query/Federal.

Det är nästan så man önskar att man fick växa upp med dessa rullskidor.

Samuel Norlén vann SM-silver och SM-guld i på rullskidor förra helgen. Igår visade han varför. Kung Samuel är kung på PU-hjul (inte lika het på gummihjul)

Resultat Vårgårdarullen finns här.

På väg norrut körde vi förbi fincyklisterna Ove Nilsson och Magnus Andersson. Ove ställde ut med bart nedtill och såg ut att ha vältrimmade ben.

Jag bestämde mig igår morse att ta mig tid att åka till de vackra västgötska skogarna för att ställa ut på 38 km K med tävlingshjul i Vårgårdarullen. Rullskidstävlingar i långloppsform prioriterar jag mycket högt eftersom jag tycker det är den bästa Vasaloppsträning man kan få.

På pappret var de tre favoriterna Samuel Norlén, Tobias Westman och jag, i den ordningen. Men det fanns även andra starka åkare på startlinjen, som Z, Philip Askeroth och de två late bloomarna Fredrik Ousbäck och Erik Wilhelmsson.

Jag körde med flång nya Eagle Sport tävlingshjul från Huselius Skidsport. De gick fint!

Samuel Norlén stark som en oxe
Starten gick ca 100 höjdmeter nedanför målet och efter ungefär 8 km kom banans största backe, som gick upp på en platå där man sedan körde en vändpunktsbana ett par gånger.

Första 3-4 km stötte jag i vanlig ordning en hel del för att minska klungans storlek, vilket också lyckades. Men från 4 km till in i mål var det Samuel Norlén show, han drog typ rubbet.

In i backen var vi sex personer, men där sprack det rejält och det bildades en tättrio på Samuel, Westman och jag. Samuel körde riktigt starkt även uppför och jag körde andra halvan av backen helt max. Jag hade inte kunnat ha kört en hundradel snabbare. På toppen lyckades jag bita i och gjorde så till 26 km in i loppet. Då släppte Westman och Samuel fram mig 20 meter. Jag visste att de skulle komma som X2000 och bränna om när som helst, så jag åkte bara lugnt och vände mig om föra att vara beredd på deras attack. Men när den kom i en lång nedförsbacke var jag chanslös. De två klubbkompisarna är tyngre än mig och rullar därför bättre nedför, dessutom är Westman förmodligen bäst i världen på att åka utför på rullskidor. Ett snyggt taktiskt drag orkestrerat av Westman! Sånt gillar jag, trots att det i det här fallet skedde på min bekostnad.

Tack tack Rickard Bergengren och Isabelle för skjutsen!

Inget tryck på slutet
Sista 12 km fick jag åka själv och tappade hela 1.16 min Westman (och jag åkte bara 2 s snabbare än Fredrik Ousbäck), som traditionsenlig spurtade ner Samuel.

Jag är nöjd med resultatet. Att tävla på rullskidor passar egentligen inte mig så bra, eftersom jag är så klen, men i år har jag gjort min överlägset bästa rullskidssäong någonsin.

Orosmomentet är att jag tappade mycket tid sista milen. Det börjar kännas att jag tränat väldigt få timmar i sommar och jag skulle behöva några längre distanspass emellanåt.

Tack för ett jättebra arrangemang och tack Casco-mackan och Knabarna för superb drickalangning!

Philip Askeroth har inte tränat mycket i sommar, men prioriterar precis som jag ändå att tävla.

Tobias Westman sade så här till mig igår kväll: ”Jag funderar på att sluta med att tävla på rullskidor, det är så tråkigt när man vinner så lätt.”

Video från Vårgårdarullen finns här.

• Jag blev för några dagar sedan kontaktad av en pojk med namn Niklas Backåberg, som tillsammans med en annan pojk med namn Mikael Bergström driver företaget Motion4Life. Båda åker skidor och de håller på att utveckla ett system för enklare tv-sändningar som bygger på GPS-signaler. ”Tanken är att man laddar upp sina GPS-data varpå systemet gör en sändning specialutformad för dig och dem du väljer att följa”, enligt Niklas. Se deras film från Vårgårdarullen ovan.

• ZipVit ZV0 GLUTAMINE ELECTROLYTE DRINK

  I Vårgårdarullen testade jag ett liquid-bältet som jag skrev kort om här. Det fungerade kanon, tack Johan Käll på Syverket. För att ha något att testa med köpte jag några Enervit-liquids på Henrikssons och Henke passade på att skicka med en (för mig) ny typ av sportdryck. ZipVit ZV0 GLUTAMINE ELECTROLYTE DRINK hette den och det var en riktigt ”bastu-sportdryck”. Det vill säga den innehöll inte så mycket energi, men gott om elektrolyter. Den lär med andra ord passa bra riktigt heta dagar när man behöver mycket vätska, men inte klarar av att inta samma mängd energi (kolhydrater). Späder man vanlig sportdryck förlorar man ju salterna.

Pichltest för Z (34.20 min) och mig (28.34 min) på 3:or. Martin körde bil. Tack!

Det blev en jättefin första dag i Ramsau. Dimman lättade och glaciärpasset blev riktigt fint. Martin Josefsson, Z och jag njöt där upp på det 7,5 km långa spåret i fem plusgrader. Bra med snö, ren och fint. På kvällen kom även Emil Ekman, snygge-Marcus, Emelie Cedervärn och Maria Nordström, så det ska nog kunna bli en fantastisk trevlig vecka!

Gårdagens träning:
Förmiddag: 1:47 h klassiskt på glaciären på 2600 m ö h. Körde som vanligt där uppe i ganska hög distansfart, blev nog typ en timme A2.
Eftermiddag: Pichl-test. 6,7 km rullskidor klassiskt på 3:or med 450 meters stigning. 28,34 min, pers med 33 sekunder. Fruktansvärt jobbigt. Asnöjd, fattar inte hur det kan gå så bra med all stress och lite träning. (Körde med draghjälp hela vägen på 29.07 min 2011 i 5 grader och på 29.14 min i 15 grader. Idag var det 13 grader.)

Totalt blev det 3 timmars träning igår, vilket jag hoppas upprepa de flesta dagar här nere. I morgon står skidåkning och löpning på schemat, men jag kanske måste jobba på eftermiddagen. Glaciärskidåkningen tänker jag i alla fall inte missa!

Vi äter lunch uppe på glaciären. Gott, smidigt och trevligt! Det bästa med Österrikes kök är pumpafröoljan och vinet från Zweigeld-druvan.

Ulricehamns IF plus tysken Jens och göteborgaren Philip Askeroth, som kom hit i onsdags kväll. Philip är väldigt trevlig och kan det mesta om mesta. Han är förmodligen också västsveriges mest välklädde skidåkare. Från vänster: Maria Nordström, Marcus Johansson, Jens Eissbach, islänningarna Saevar och Brynjar, Emil Ekman, jag, Philip och Emelie Cedervärn.

Efter en lugn dag i torsdags blev det en tuff träningsdag igår. Först 2,5 h klassiskt på glaciären med A2 första timmen, sedan Pichlrace på klassiska 3:or på eftermiddagen.

Jag satte nytt rekord i detta backrace i söndags, men nu kapade jag tiden ytterligare, med 48 sekunder till 27.46 min. Marcus Johansson blev dock för svår. Jag hängde på i två minuter, sedan insåg jag att det inte skulle gå och lät han åka. Och som han åkte. Marcus stämplade in på 26.38 min, vilket är smått omänskligt. Men han har också haft en grym rullskidssäsong, med bland annat SM-guld, seger i svenska rullskidscupen och en 6:e-plats i Alliansloppet.

På det klassiska backracet i VM blev Marcus 4:a, efter att ha brutit en stav och åkt med en stav i en kilometer. Den tävlingen avgjordes på tävlingshjul, då marginalerna blir mindre än om man åker på treor. Med tanke på att man hade varit topp 10 på VM om man varit 1 min efter Marcus där så är jag minst sagt skitnöjd med min insats idag.

Mellan passen blev jag äntligen klar med ett stort projekt och firade med lite mitt-på-dagen-sömn. På kvällen fortsatte firandet med datafritt efter middagen.

Gårdagens träning
Förmiddag: 2,5 h klassiskt på glaciären, varav första timmen i A2-tempo (17,7 km/h på vallningsfria skidor i inte alltför snabb snö). Hela passet snitt 16.0 km/h.
Eftermiddag: Pichltest 27.46 min. Nytt pers med 48 s. 11 grader, klart väder. Åkte sedan i A2-tempo hela kabinvägen (36 min, ca 500 höjdmeter) med Marcus. Var fruktansvärt trött efter racet och hade glömt vätska. Såg inte klart och höll på att köra in i en häst som stod på vägen.

Hittills var det blivit 15:42 h denna veckan, så årshögsta på 17 h lär passeras idag.

Tävlingsledarna Rickard, Erik, Z på tur igår. Som vanligt lyste solen över Borås.

Tre själar en tanke. Jag har i flera år tänkt att det vore trevligt att ordna en träningstävling från Viared till Seglora och tillbaks, men jag har aldrig tagit tag i det. Sträckan är ca 37 km och det är lite trafik på helgerna, asfalten är bra och nedförsbackar är inte farliga. På gårdagens rullskidstur pratade Rickard Bergengren, Z och jag om att det synd att det är så få rullskidstävlingar på våren och efter en halvtimmes euforiskt diskussion var planen satt.

Söndagen 11 maj går urpremiären av Viared Classic Rollerski, 37 km klassisk masstart på 2:or. Rullskidsåkare på alla nivåer är välkomna!

Rickard satte snabbt ihop en ”anmälningsblankett” och en inbjudan som jag redigerade lite grann. Sedan lade jag upp ”blanketten” och lite information i den nya fliken ”Viared Classics Rollerski” här på bloggen och därmed var anmälan öppnad. Därefter fixade Rickard en Facebook-sida och gick ut i sociala medier, på FunBeat och på Skidforum.

På några timmar hade vi smått otroliga 50 anmälda (från bl a Skåne, Östersund, Göteborg och Boxholm). Nu på måndag förmiddag är vi 80 anmälda.

Välkomna med ett glatt humör till vår träningstävling (vill inte ha en riktig tävling i dagsläget pga tillstånd etc, kanske blir ändring på det)! Priser, vätskestationer med mera kommer vi försöka att fixa successivt. Är det redan nu någon som vill ställa upp som funktionär eller bidra med något till prisbordet så mejla viared.rollerski@gmail.com.

Skistart Silver Classic för 1395 kr exkl bidning

Jag har sedan i september åkt en del av mina rullskidspass på Skistarts modell Silver Classics. De kostar bara 1395 kr, vilket är mindre än hälften av vad många andra rullskidor kostar. Anledningen till att jag ville testa dem är för jag får många frågor om hur bra budgetrullskidor generellt är.

Själv åker jag helst på Elpex Evolution. Efter att ha testat uppåt hundra par rullskidor tycker jag fortfarande det är den bästa modellen sett till åkkänsla, komfort, slitstyrka och allmän kvalitetskänsla (och nej, jag får inte ett öre för att säga det). Vad är då skillnaden på Evolution för 3290 kr och Silver Classic för 1295 kr?

Elpex Evolution för 3290 kr exkl bindning

Det sitter i hjulen
Största skillnaden mellan dyra och billiga rullskidor sitter mestadels främst i hjulen. Så även i detta fall. Skistarts modell funkar bra på fin asfalt, men på gammal asfalt och fina grusvägar är det stor skillnad på komforten. Stommen, som är i aluminium är det inget fel, men jag har svårt att uttala mig om slitstyrka eftersom jag bara åkt ca 50 mil på dem. Men än så länge håller de bra.

Det sitter dock viss komfortskillnad även i stommen. Aluminium är inte så förlåtande jämfört med komposit-/laminatvarianter, som exempelvis Evolution eller storsäljaren Swenor Fibreglass (som är väldigt skön att åka på, men lite väl tung). Det går också att bygga in en viss fjädring i gaffeln som tar upp stötar. Helgjutna stommar (gaffeln integrerad i stommen) är förvisso snyggt, men sällan bra för komforten.

Snabba hjul
Sedan allt färre rullskidstävlingar avgörs på tävlingshjul har begreppet ”2:or” blivit intressant, eftersom det är en så godtycklig definition. 2:or motsvarar än fart som är snabbare än alla skidfören, men det är ändå lägre fart än tävlingshjul (”normalt skidföre” ligger mellan 3:or och 4:or, vilket är lätt att se för den som använder GPS-klocka, så det är betydligt mer relevant att träna på 3:or eller 4:or så länge man inte är nybörjare eller står i de bakre leden i Vasaloppet). Skistart Silverstart Classics 2:or är ganska snabba, snabbare än exempelvis Swenors 2:or. Så för dig som vill ha ett billigt par till exempelvis Alliansloppet och eller som vill börja med rullskidåkning och struntar i att det kommer att vara stötigt på grov asfalt så är Skistart Silver Classic ett bra tips.

Daniel ”Traddar’n” Abrahamsson var lite trött efter passet igår

Traddar’n och jag trotsade regnet igår och stakade 3 mil i form av den hyfsat kuperade Bredaredsrundan. Vi kallar Daniel Abrahamsson så eftersom han av högst oklar anledning har satsat på de traditionella distanserna istället för långlopp under ett par år. Men nu ska det bli ändring på det.

Jag kände mig i bra form och vi höll ett hyfsat bra distanstempo och lade även in tre bergspris då det blev en intervall på ca 3 min styck. Traddar’n – som inte har åkt på 4:or så länge – blev mer och sliten ju längre tiden gick och inför sista bergspriset frågade han: ”Får man tradda eller?”. Vilket fantastiskt uttryck: tradda. Alltså att använda benen istället för att enbart staka. Men det fick man ju såklart inte.

Sista 3 km var det fri fart och när vi kom tillbaks hem till mig hade vi snittat 16,9 km/h, vilket är ganska högt på den rundan på 4:or. Så då behövde man inte träna mer den dagen.

Skating 610C med 8:or (Marwe har tröghetsgradering 0, 6, 7 och 8). Jäkligt bra rullskida med skön stomme och hjul som greppar fantastiskt i regnväder. Uppföljaren heter 620, men den har jag inte testat.

Jag har syndat. Det var igår. Efter 11 månader och en dag körde jag återigen skejt. Jag hade tänkt att hålla mig borta från sprattlandet, men eftersom det finns rullskidor på programmet vid SM-veckan i Borås i juli så kände jag att jag inte kommer undan.

Igår klev jag upp vid kl 06.00 och ställde ut på 48 min med mina Marwe-8:or, alltså de trögaste. Det blev 17.9 km/h i snitt på en någorlunda kuperad runda. Kändes ovant, men helt OK.

Målet fram till SM fredag 4 juli är att åka ett 45 min-pass per vecka skejt. Det kommer mestadels att bli intervaller på tävlingshjul. Det gör ont att erkänna, men det är väldigt roligt att skejta, det ger bra flås!

Starten i Rådarullen 2011. Foto: Ida Wickström.

Dessa rullskidstävlingar hittar jag i vårens tävlingskalender:
25 maj: King of the Hill, Göteborg, 3,5+3,5 km jaktstart F+K
1 juni: Dalarullen, Falun, 43 km K
7 juni: Kinnekullerullen, 5 km F backrace
8 juni: Rådarullen, Lidköping, 48 km K på 2:or

Jag gillar att åka på rullskidstävlingar i ”närområdet” och jag ser fram emot att ge allt i Rådarullen! Den har jag åkt en gång tidigare, ”the story” från 2011 finns här (resultat och bilder här).

King of the Hill missar jag eftersom vi ska ha 2 års-kalas för Astrid den dagen och Kinnekullerullen går samtidigt som Jonas Coltings triathlonläger, då jag ska vara instruktör.

Pichl-backen i Ramsau. Ett annan fin rullskidsbacke.

Igår blev det offentligt att man kommer att köra King of the Hill Sälen 24 juli. Det är ett backrace både på MTB och rullskidor. Jag är väldigt sugen på att köra och kommer att starta en lobbyverksamhet här hemma för att vi ska ta en minisemester i Dalarna.

Läs mer om tävlingen i pressmeddelandet här.
PM King of the Hill Sälen finns här.

Borås är som de flesta vet en väldigt bra stad! Tydligen går det bra även för näringslivet och det sker många nyetableringar. För de som ännu inte är övertygande håller Borås Stad (genom Rekyl mm) på att göra en film som de kommer att visa upp runt om i landet, samt även låta boråsföretagare använda för att marknadsföra sig. Den kommer bland annat att visas på Almedalsveckan i sommar.

Det har helt klart en go’ egoboost att tre personer åkte ut för att filma mig i onsdags. En chaufför, en filmare och en som ställde in skärpan.

Jag blev tillfrågad att ställa upp som rullskidåkare i filmen och självklart tackade jag ja. Vi gjorde inspelningen i solnedgången i onsdags. Man vill visa att Borås är en framgångsrik stad inte bara i näringslivet, kulturlivet etc, utan även vilka fantastiska möjligheter här finns för friskvård och konditionsidrott. Vilken annan stad kan erbjuda utomhus-400 m-bana och inomhus-200 m-bana för löpning, inne- och ute-50 m-bana för simning, 5 km rullskidbana, 4 km konstsnö som pistmaskinspreppas för skejt och klassiskt varje dag på vintern, oändliga löpmöjligheter i kuperad skogsterräng, rullskids- och cykelvägar med bra asfalt, fin kupering och lite trafik, samt mängder med MTB-leder?

Det verkar som jag får ta fram MTB:n i år. Ida, Astrid, Maj och jag kommer att åka upp till Sälen i juli, vilket det står om på langd.se här.

Axel Bergsten kör med skidor från 90-talet på vintern, så jag var inte förvånad över att se honom på dessa rullskidor igår (dock andra hjul). Samma Swedski som Dan Sundström och jag hade som våra första rullskidor ca 1995. En viss anakronism uppstår när det ligger ett par Lillsport Legend Gold bredvid.

Jag hade bara med mig på mobilkameran på Rådarullen, så bilderna är inte så top notchiga. Men det syns i alla fall att det var soligt i Lidköping igår!

Resultat Rådarullen finns här.

Igår var det dags för årets andra rullskidstävling för min del, Rådarullen i Lidköping på en kanonfin bana på 16 km som kördes tre varv. Startfältet var bra och eftersom banan bara innehöll en backe värd namnet så var risken stor att det skulle bli en rejäl klunga. Jag gillar inte stora klungor och hade laddat för att dra på ordentligt i första backen för att lite folk skulle flyga av.

Dan Moberg före Erik Wickström i Rådarullen 2014. Foto: Thomas Svanström.

När den stora klungan kom till backen efter ca 2 km stötte Rickard Bergengren och han och jag växeldrog stenhårt sedan nästan hela backen. Sedan kom Markus Ottosson (7 gånger topp 10 på SM och 13:e i Årefjällsloppet 2013) och tryckte till. Jag hade precis maxat några förningar och orkade inte gå med, men Viktor Hansson (tror jag) började jaga och efter att jag hade hämtat mig lite började jag också ta förningar. Men sedan slog Viktor av och istället började Patrik Johansson och jag jaga Markus. Men även han slog av och ca 7 km in i loppet låg jag plötsligt själv, ca 25 meter upp till Markus och 25 meter bak till klungan som nu bara var sju personer: Viktor Hansson, Patrik Johansson, Z, Axel Bergsten, Mattias Edvardsson, Johan Kanto och Dan Moberg.

Drog mycket första varvet
Jag beslutade att gå ned till klungan så vi gemensamt kunde jaga ikapp Markus, men dragviljan var inte stor. Då blev jag lite sur och hojtade en del om att vi skulle köra hårdare och samarbeta för att komma ikapp, men många ville inte ta förningar så jag drog mycket. Dock var nog tröttheten en faktor som vissa. Jag gick en gång ned till Johan Kanto som låg sist i klungan och han såg ut att ha en puls på ungefär 101 procent av max, så i det läget var nog wheel sucking det enda alternativet.

Markus Ottosson solade över 4 mil innan vi hann ikapp honom. Foto: Thomas Svanström.

I varvningen efter 16 km låg vi hela 62 sekunder efter Markus, men nu hade årets 13:e man i Vasaloppet Dan Moberg börjat vakna till liv. Han tog fler och fler förningar och verkade pigg, så vi bestämde att trycka hårt i backen, vilket vi gjorde. Glädjande nog flög alla av utom min klubbkompis Z, som bara tappade 10 meter och då väntade jag in honom. Sedan växeldrog Moberg och jag i några kilometer innan Z också flög.

Moberg värdig vinnare
Som mest låg Markus ca 1.10 min före, men ut på sista varvet hade det minskat till en minut. Nu hade också Moberg börjat bli på riktigt bra humör. Jag drog mest första varvet, men han drog mest på sista varvet och med 2 km kvar var vi ikapp Markus Ottosson. Vi körde lugnt några hundra meter innan jag körde helt max (och fick krampkänningar i armarna, därför vågade jag inte sedan köra långspurt mot Moberg) i några hundra meter och då flög Markus. Nu var det knappt 2 km kvar och det stod mellan mig och Moberg. Han låg först in mot mål och med 150 meter kvar vinklade jag ut och maxade. Jag låg lite före ett tag, men orkade inte hela vägen och fick se mig spurtslagen. Moberg är ju inte direkt känd för att vara en superspurtare, men han var för stark för mig igår och vann mycket rättvist.

Starten Rådarullen 2014. Foto: Jan-Eric Thelin.

Jag är supernöjd med resultatet (formen fortsatt enormt bra) och tävlingen var en mycket trevlig tillställning. Det är alltid roligt att träffa skidkompisar! Eminent jobbat av arrangörerna som hade gjort flera positiva förändringar av tävlingen till i år. Rådarullen är flack och körs på 2:or, vilket gör den mycket lämplig för motionärer.

2:or
Gällande 2:or så är det alltid lurigt när det gäller rullmotstånd. Jag är en stor förespråkare av att inte köra på tävlingshjul, eftersom jag vill att så många motionärer som möjligt ska delta. Med 2:or räcker det att ha ett par skidor och nedförsbackarna blir snällare, vilket är en viktigt faktor för de som är osäkra på rullskidor. Jag tycker motionärerna är viktigare för sporten än den lilla klick elitåkare som finns. Det bästa är naturligtvis om den seedade gruppen får låneskidor av t ex Elpex eller Swenor, men annars hoppas man ju att alla har ungefär samma rull. Många kör på Skigo-2:or från 2012, eftersom dem sägs rulla bra. Jag körde på Skistarts rullskidor som de är från butiken (jag har aldrig plockat isär och ”trimmat” tvåor). Jämfört med Dan Moberg och Markus Ottosson tyckte jag att vi hade ungefär samma rull. Vissa åkare, t ex Patrik Karlsson, hade sämre rull och då går det ju inte att hänga med. Därför är vissa bra åkare längre ner i resultatlistan än de borde. På ett par Swenor- eller Proski-2:or är det svårt att hänga med, medan nya Elpex-2:or rullar helt OK (jag testade de mot Skistart och Skistart var marginellt bättre). Men av de jag åkte i samma klunga som märkte jag inga större skillnader. Vissa rullade aningen bättre än mig, vissa aningen sämre. Framförallt är skillnaden mycket mindre än vad som kan skilja på snö. Jag har genom åren många gånger haft så trögt glid att jag inte haft en chans att hänga med klungor när jag ligger i suget i nedförsbackar, men så mycket skiljer det ju knappt ens mellan 2:or och 3:or.

Bjørn Dählie Suit One tempodräkt

Bjørn Dählie Suit One tempodräkt

Det kom ett paket igår med Bjørn Dählie Suit One som jag ska pryltesta. Det är en lite annorlunda tempodräkt i ett material som gör att det känns ungefär som att ha på sig ett underställ. Fast med mer stretch. Jag är svag för tempodräkter och har två stycken gjorda för cykel: Cannibal (köpt när jag körde duathlon-VM i Belgien 2008) utan ärmar som jag brukar använda på rullskidstävlingar, samt en från Borås CA (en fin gåva från elitcyklisten Ove Nilsson) som jag bl a har på ProTour-tempon.

Den här tempodräkten – som för övrigt ligger bra i pris med 597 kr på Pölder – från Dählie kommer jag att använda en hel del på träning i sommar. Inte till cykel eftersom den inte har någon ”blöja”, men till löpning och rullskidåkning. Det känns helrätt med heldräkt! Ändå nackdelen (eller fördelen) jag hittills märkt är att den avslöjar väldigt mycket om man inte har tjocka kalsonger.

Karl-Johan Westberg och Maria Nordström vid macken i Aplared. Kalle kör för Borås SK och Maria är klubbkompis med mig i Ulricehamns IF.

Kalle Westberg, som bland annat fick åka världscup i Lahtis i vintras, kommer från Hillared som ligger nära Borås. Från hans föräldrar är det ca 10 km till Aplared där Ida och jag har stuga, så vi tränar ibland ihop när han är hemma på sommaren.

Igår blev det lite olika typer av stakintervaller, totalt 35-40 min intervalltid. Jag hade ett par nya Proski-3:or och han ett par välanvända Swenor-3:or, så hans rullade lite bättre. Men på platten hade jag nog inte hängt med ändå, där var han ruskigt stark. Uppför fick Kalle dock kämpa mer för att bli av med mig. Vi avslutade passet med tre stycken intervaller i Ropperedsbacken, där jag drog den första på 3,59 min, han drog den andra på 3,52 min och sedan ställde han av mig med 6 s (efter att jag dragit första 2/3) på sista då jag hade 3,52 min.